Längtan

Sluten av våren, hela sommaren och början av hösten är min absoluta favoritperiod på hela året. För det är då som vår Fader visar upp sig i all sin prakt, med färger, dofter och smaker.

Tror inte det är utan anledning som man brukar prata om vårkänslor, för precis som i naturen där det ploppar upp blommor i all sin prakt, där finns en nyfikenhet på vad våren har att komma med. Även enkla blommor och ogräs får en speciell plats i mitt hjärta och i det uppstår det ett hopp om att någonting mysigt ska hända. Man ser flyttfåglarna återvända i V – formande streck på himlen. En citronfjäril flyger lite förvirrat förbi mig, och jag kan inte låta bli att le. Allt det enkla och vardagliga får en plats i mitt hjärta.

​

Sedan går vi in sommaren med bad, semester och glass. Då har man lite grann tröttnat på vad naturen har att erbjuda, i stället har man sitt fokus inriktat på sol, bad och att få umgås med vänner. Vissa kanske väljer att sätta sig i skuggan och klaga på värmen, andra ser en förhoppning om att börja motionera i sommarvärmen. Och efter ett par veckor med stekande sol så uppskattar man ett försiktigt duggregn, för att på så sätt få en möjlighet att svalka av sin varma kropp.

​

När sedan början av hösten gör sitt intåg med alla dessa färger, när kroppen är utvilad och trädgårdarna är fulla av frukter och grönsaker. Då är det skördefest.

​

På samma sätt är det med vår Fader, Han ger oss möjligheten att upptäcka allt det vackra Han har att ge oss. Han lär oss att se och uppskatta de gåvor som vi kan få ta del av, sedan har vi möjligheten att dela med oss till andra av det som vi själv har fått som gåva. Och vid sommarens slut få vi möjligheten att delta i skördefesten.

Det är detta som gör att Paulus kan skriva till församlingen i Rom:

Rom 15:13

”Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.”

I en enda mening lyckas aposteln här slå fast både att hoppet är en egenskap hos Herren själv – Han är hoppets Gud – och att vi som känner honom kan få nåden att ”överflöda” i detta hopp.

​

Ha det gött vänner

Kent Frick

Diakon