Centrumkyrkan i Bjuv

En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen

Hemma var ligger det nånstans?
Under sammetsblått himlavalv med stjärnor som juveler utströdda i sådan mängd att ingen kunde räkna dem var den lilla familjen på resa söderöver. Månens mäktiga strålkastare belyste bergskedjan i sydöst och ramade in landskapet så vackert att ressällskapet ibland bara blev stående, förtrollade av skönheten, glömska av orsaken som drivit dem från sina välkända hemtrakter.

Men så blev det levande för dem på nytt, de alarmerande änglaorden om att fly, dammolnet över vägen från Jerusalem som signalerade mördarsoldaternas ankomst. Och så kom de igång igen, skyndade hastigt på stegen mot landet som de hoppades skulle bjuda dem skydd under tiden de skulle leva där som flyktingar. De var på flykt, så mycket visste de, de hade lämnat allt men utan insikt om för vad.

Genom det kristna budskapets utbredning under två tusen år har den här flyktingberättelsen blivit världens mest kända, men på inget sätt den mest dramatiska. Vad som skulle komma att hända Josef, Maria och den lille Jesus har vi ytterst knapphändig information om. Hur de togs emot, hur svårt det var att få uppehålla sig i Egypten, lära sig språket, skaffa sig en inkomst och ”integreras” som vi tycker om att kalla det, det har vi egentligen ingen aning om, men vi kan säkert föreställa oss både vaknätter och gråt, magsmärtor och oro över hur det skulle lyckas för dem. Att ha med sig stigmat av att representera ”judarna”, folket som allt från deras tid som invandrare tusen år tillbaka i tiden sågs som en olycka för egypterna innebar säkert dagliga kommentarer i basarerna, glåpord och mobbning i kvarteren där de bodde. Hemlängtan, den påtvingade familjeseparationen och längtan efter att nu och då kunna tala hemlandets språk, känna smaken av de maträtter de mindes från barndomen! Men allt varken var, eller är, unikt. Runt om i vårt land, i vår egen kommun, lever tusentals människor som kan berätta hjärtskärande om bombningar som utplånat de kända husen längs gatan, föräldrar som kallblodigt avrättats inför deras ögon och föräldrar som hastigt försvunnit bland myllret i flyktinghopen för att aldrig återfinnas.

Nu när advent och jul står för dörren kanske du och jag ska lyssna in den tonen som finns så levande i den värdegrund som vårt samhälle, ibland alltför lättvindigt, påstår är vår unika svenska. I Anden är vi avkomlingar av ett flyktingbarn som frågar om rum, plats, förståelse och kärlek i vår egen tid. Många tillfällen ges åt oss som kan lyssna in bibelorden, ”jag var hemlös och ni gav mig härbärge”.
Välkommen till Centrumkyrkan

Peringe Pihlström
Pastor i Equmeniakyrkan